Ämterviks FF bildades på nyårsaftonen 1973, genom ett konstituerande möte som nog kan anses vara en förfest till firandet av det nya året 1974, vilket kom att bli det officiella startåret för den nya föreningen.
Såvitt man känner till var Ulla Granér, Per Andersson, Göran Kronström, Anders Haster, Alf Berggren m.fl. med på det första mötet.
Klubbmärket som av många anses vara ett mästerverk vad gäller design, gjordes av Ämtervikssonen Jan Bergström.

Annars var nog mötet mer en namnändringshistoria, då föreningen tidigare hette Frykåsens BK. Allt övertogs av den nya föreningen, fotbollsplanen Elofsruds IP, spelare, dock inte matchdräkter och ekonomi. Bollklubben hade en storhetstid under 60 talet då de höll till i division 5. Flera goda spelare passerade, bl.a. Lennart Olsson, Kjell “på pilåsen” Olofsson, Göran “Loket” Pettersson, (kom från KUBIK, nuvarande Karlstad BK), Bruno Törnqvist. Många av spelarna kom från Karlstadstrakten och någon ungdomsverksamhet fanns inte.
Det som var anmärkningsvärt med Frykåsen, var dess goda ekonomi, Föreningen var en av de första som satsade på den nya tidens spel, Bingo. Man fyllde ordenshusen runt om i bygden och tjänade storkovan. Man arrangerade danser bl.a. på gamla Folkets Hus i Sunne. Var pengarna tog vägen från Frykåsens BK vet ingen.

Det finns olika skrönor om att dåtidens tränare hade en ersättning vilken i dagens penningvärde motsvara 300-400.000 kr. Att man erbjöd spelare bil och lägenhet mm. Jag kan dock minnas att man i Frykåsens sista år köpte ett plastat nät och biljett kiosk till Elosfruds IP, nätet låg i rullar flera år innan Stig på “Berggärdet” satte upp det till sina får. Med andra ord det blev aldrig uppsatt runt planen.

Omklädning skedde i Bydgdegården och dusch fanns på baksidan av den. Vattnet kom i en slang från Edvin på Fallet. Varma sommardagar var det varmt vatten då solen värmt upp slangen, annars var det kallt.
Från ÄFF: s första år kan man läsa att man inte hade någon större sportslig framgång på herrsidan, men damlaget hade under några år varit ett av Värmlands bästa. Lena A Persson som spelade allsvensk fotboll i Mallbacken hade ÄFF som moderlubb.
Damlaget dog ut, men herrverksamheten höll igång.
1977 värvades flera nya spelare och bland dem en tränare som kommer at bli en av de mest framgångsrika i Sunne kommun, nämligen Kjell Axelsson. Föreningen byggde fortfarande på spelare från Karlstadstrakten, jag tänker då på Jens Tömmernes, Lars-Göran Wikman, Gunnar Jonsson, Torbjörn Nordqvist m.fl. Detta var killar som spelade bandy på vintern och fotboll i ÄFF på sommaren, men någon kontinuitet på träningarna blev det naturligtvis inte.

Under 1978 uppvaktades dåvarande kommunalrådet Arne Hult av en delegation från ÄFF för att undersöka möjligheten till kommunalt bidrag till en ny fotbollsplan. Vi hade bokat möte med Arne, men han dök aldrig upp på den uppsatta tiden så det rann ut i sanden, den gången.
Men föreningen gav sig inte, utan styrelsen planerade för en omklädningsbarack, vid Elofsruds IP. Vi bytte om i skolan i Västra Ämtervik under den här tiden.

Vi skickade ut en intresseförfrågan till skogsägarna om att skänka timmer för finansiering till omklädningsrummen. Vi fick en fantastisk respons, och det medförde ett gigantiskt jobb att avverka och köra ut timret. Vi hade tur, precis när avverkningen var klart kom det 3 dm nysnö. Dessutom fick vi ett kommunalt bidrag på 10.000 kr.

I Forshaga fick vi tag på brukshundsklubbens gamla lokaler vilka monterades ned och transporterades till planen, flera gjorde ett ovärderligt arbete för att hjälpa oss. Jag tänker då på Bernt Svensson, Gösta Andersson, Jörgen Norell, Sven-Åke Larsson m.fl. Genom detta så fick även Bygdegården fick vatten indraget. I gengäld fick vi hyra planen på 49 år kostnadsfritt, och vi iordningställde en klubblokal i Bygdegården.
Efter säsongen 1978 togs ett betydelsefullt beslut i styrelsen. Nu skulle föreningen satsa på enbart ungdomar från bygden. Man kunde läsa i NWT att Ämterviks FF har värvat kanske seriens bästa mittback, nämligen Uno Einarsson från IS Emtarna. Andra spelare under den här perioden var Jan Ahrn, Göran Nyström, Per Andersson, Caj Andersson, Christer “körk” Olsson, Sven Norell, Magnus Karlsson, Jan-Inge Johannssen, Jan-Åke Eriksson, Per Pilenås, Jörgen “kacken” Svensson m.fl.

Så mycket hände inte förrän 1984 då man kunde läsa i Fryksdalsbygden: ”Ämterviks FF har i en skrivelse till kommunstyrelsen ansökt om kommunalt bidrag till ny fotbollsplan i Västra Ämtervik. Ärendet bordlades då föreningen ska inkomma med kompletterande uppgifter”.
Detta gjorde vi, sedan startade ett gigantiskt arbete med att undersöka förutsättningar för köp av mark, finansiering, ideellt arbete, bevattning, omklädningsrum, mm. mm. Vi bjöd in fritidsnämnden och dåvarande kommunalrådet Olle Söderberg till skolan i Västra Ämtervik. De ställde sig positiva till våra planer. Och efter 5 år stod vår skapelse klar, dock inte där vi tänkt från början. Vi hade tänkt lägga planen i öst-västlig riktning strax väster om idrottshallen för att kunna utnyttja omklädningsrummen där. Men vi kom ej överens med markägaren. Men tack vare markägaren Nilsson på Täppa i Aplung så fick vi planen på plats. Jag skänker honom en tanke ibland.

Ekonomin var ett bekymmer och vi fick under en kort period ta ett banklån med kommunal borgen för att klara jobbet. Genom att matjorden var av bästa kvalitet så kunde vi sälja drygt halva till LBC Sunne. Det räddade oss. Vi kom ur allt utan lån. Fem år jobbade flera med projektet, under varje ledig stund, ingen nämnd ingen glömd. Lövviksvallen kom på plats, och många har anledning att känna stolthet över detta.

Invigningen 1990 var något utöver det vanliga, Degerfors kom och spelade invigningsmatch. ÄFF tog ledningen efter en kvart i första halvlek genom Roger Larsen, och i halvtid stod det 1-1, Ulf Ottosson kvitterade. (Christer Fredriksson missade markeringen) Att matchen slutade 1-4 gjorde inget, för Degerfors spelarna fick en rejäl utskällning i halvtid av tränaren Sören Kratz. Och hur än matchen gick så var ÄFF vinnare. Till matchens lirare utsågs Christer Fredriksson (trots missen). Degerfors gick upp i allsvenskan och vi upp i 6:an. Vi förlorade endast 3 seriematcher under 2 säsonger, 89-90. Det är roligt att ha en vinnande trend. Efter matchen var det invigningsmiddag med dans på Sillegården.